Det finns svamp och sen finns det svamp.

Jag har testat svamp en gång i mitt liv. Sån svamp man blir duktigt snurrig av och mycket riktigt snurrade det till på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Jävlar i min låda vilken resa det var. Allt Hans och Greta var med om fick jag återuppleva på ett par timmar. Jag var rädd för den långa mörka hallen, men så lockad och dragen till toaletten som hägrade i slutet av den. Jag kände mig djupt hotad av en strumpa som låg på golvet utanför toaletten och var tvungen att skrika till den att den skulle ligga still. Det var helt jävla bisarrt, det var magiskt, men framförallt helt jävla bananas. Allt slutad med att jag började gråta för att jag inte kände igen min cykel. Den var liksom inte min längre. Jag visste att den var min, men ändå inte och jag satt på trottoaren och grät som ett barn Tårarna sputade. Det värsta av allt var dock att jag så gärna ville höra Enya. Fatta, jag ville bara lyssna på Enya.
Det var en resa, men precis som med Mallis åker jag aldrig dit igen.
Akta er för svampen barn. Den är som häxan i sagan.

Magnus