Jan Guillou och posten i total harmoni.

Idag kom brevbäraren med ett stort brunt och tomt kuvert. I det stora bruna kuvertet låg det en lapp i en plastpåse. På lappen stod det en ursäkt typ "Försändelsen skadad, vi ber om ursäkt Posten. Ring oss så löser vi det". Jaha tänkte jag, kollade på det bruna kuvertet, men kunde inte se att det var skadat. Innehållet saknades, men inte var det något fel på det fina bruna kuvertet.
Jag ringde numret på lappen, satt i sedvanlig telefonkö (alltid 24 personer innan mig) och dam med märklig dialekt svarar.
Damen - Posten, vad kan jag hjälpa till med?
Jag - Jo jag har fått ett kuvert med en lapp om trasig försändelse av er.
D - Vad var det i kuvertet?
J - Jag vet inte det var tomt.
D - Jaha. Vad var det för avsändare?
J - Det var ingen avsändare på kuvertet.
D - Du måste försöka hjälpa mig lite här, vad tror du att det var i?
J - Vi får ju en del post, det kan ha varit Jan Guillous nya bok.
D - Jaha. Släpper han ny bok?
J - Ja.
D - Vi kan inte hjälpa dig om vi inte vet säkert att det var den boken.
J - Du kan inte gå in på personaltoan och kolla om den ligger där?
D - Nä.
J - Då ringer jag väl förlaget och ber om en ny då.
D - Det är nog bäst.
J - Ok, hejdå.
D - Hej.

Det här var ett magiskt samtal då jag är övertygad om att damen med dialektet just i denna stund vänder blad i Jans nya bok. Hon är tokig i Jan Guillou och kan lukta sig till en Guilloutext som en cocker spaniel luktar sig till heroin.

Magnus