Jag gick Katarinavägen ner, den vackraste utsikten i hela staden.
Jag tänkte när jag gick där att jag minns bara en, kanske två,möjligtvis tre, gånger tidigare jag gått där trots att jag säkert gått där 100 gånger.
Det är vem man går med som man minns.
Hon bar rosa jacka.
Fredrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du är så fin när du skriver på det där viset att det gör lite ont, på ett skönt sätt.
Skicka en kommentar