Helgen. Säregen var den. Träffade en long lost love. Det gjorde ont. Det finns vissa sår som rivs upp hur jävla lätt som helst.
Du vet säkert. Det finns vissa man vet att man borde varit med. Att det borde blivit hon. Men det förstod inte hon.
Mer dåligt:
Min barre.
Barre betyder lägenhet. Det vet inte Niklas. Niklas har Aspergers. Det har även jag en aning, påstås det. Men jag tror jag bara har vissa sociopatra drag. Jag lider inte speciellt med människor. Men jag fördomer inte dem heller, för nåt. Liberal, kanske det kallas. Eller galen. Aspergers är ju annars den hippaste sjukdomen just nu. Alla tv-serie-profiler ska ha en släng Aspergers, "Bones", tex. Nu kommer jag inte på några fler. Fyll på Johan! Niklas? Detta är ju din hemmaplan.
Nå. Min barre. Den är smutsig. Framför allt lakanen. Säkert två veckor sedan jag bytte dem. Så sjukt äckligt. Det brukar aldrig gå mer än en vecka mellan bytena.
Lately I've let things slide, som Nick Lowe sjöng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Helgen. Som en svart ridå kom den. Och lämnade oss sotiga kvar på måndagen...
Dr. Cox också?
men vem är hon???? en ledtråd?
Skicka en kommentar