Jag ville inte dö.

Började tänka på en tjej jag träffade.
Allt var kanon och jag tror att vi var kära, förälskade eller så. Nåt var det.
Just en sån här dag som idag var det då, fast i September. Jag satt i hennes soffa, hon stod i köket, jag lyssnade på musik och levande ljus var tända.
Helt plötsligt står hon i dörröppningen till rummet där jag sitter. Hon var röd i ansiktet och mörk i blicken och innan jag sagt nåt börjar hon slänga ur sig en harang om hur dum i huvudet jag var och vilket värdelöst kryp till äckel jag var. Jag log.
Hon fortsatte och jag slutade le då det gick upp för mig att det inte var ett skämt.
Så när hon hämtade andan för en kort sekund passade jag på att resa mig och säga - Jag går nu. Hon svarade - Gå du, men kommer du någonsin tillbaks dödar jag dig.
Jag gick.
Väl på gatan hade jag kommit typ hundra meter när jag hörde hennes röst skrika - Kom tillbaks, var inte löjlig!
Jag ville inte dö, jag låtsades inte höra.

Nu går jag ut och kollar om kreditkortet fungerar.

/Magnus