måndag 27 augusti 2007

När det nästan är september

Måndag morgon, jag har ingen lust att kräkas.
Ronnie Sandahl snor av mig igen. Det börjar bli hans paradgren. "Sommaren gick" är det i dag. Jag skrev ett inlägg med det enkla omkvädet för länge sen. Ronnie gillade det. Nu snor han det.
Häromveckan var det "Stureplan är bara en korsning där det säljs sprit", eller hur det nu var jag skrev, som han snodde.
Det gör inget Ronnie.
Verkligen.
Och trevligt att ses senast.
Måndag förmiddag, jag har ingen lust att kräkas.
Väderomslaget i går vid 18 var...spännande. Plötsligt blev det halvstorm och regnet började ösa ner. Sekunderna innan, när jag gick in på Hållplatsens tobak, var det sol.
Solen kom nästan tillbaka, jag satte mig ute på Sahara, det var kallt, tog en öl, rökte en cigg, väntade på Niklas. Niklas kom. "Du ser inte så jävlig ut som jag trodde", sa Niklas. Monica Gunne gick förbi, tjoade Hola! Det kändes lite bisarrt med en spansk hälsning. Stavas det med ett eller två L förresten? Skitsamma.
Monica gick, lite mixad grillmat, en halv öl till, "Sopranos"-boxen säsong 5 av Niklas.
Sen köpte jag popcorn.
Därpå åt jag popcorn.
Digiboxen sönder, Kollade på "Sopranos", läste Unni Drougge, GW, Daniel Sjölin.
Det är trist att ha för mycket att läsa på samma gång.
Det är trist att behöva läsa visst när man hellre vill läsa annat. Osagt vad som är vad.
Måndag förmiddag ja och jag vill inte kräkas.
Vädret slog om.
Varje gång det här inträffar - att hösten kommer - tror man att det händer för gott.
Sanningen är att vädret brukar slå om till höst många gånger varje sensommar.
Sommaren är alltid segare än man tror.
På sistone i alla fall.
Växthusläspningen, kanske.
Ja, jag sitter här och känner efter lite, terapeutar, har en spirit-stund med blogg, lyssnar på Tom Malmqvist, bra country, autentisk närapå.
De andra jagar febrilt en höna.
En höna är försvunnen.
Indeed.
Det händer mig ofta.
Vad jag nu menar med det.
Jag känner efter denna måndag förmiddag när jobbet börjar på allvar, vädret har slagit om och jag känner känner känner inget speciellt mer än ont i magen.
Rent fysiskt ont i magen, inget psykont i magen. En lättare katarr bara. Inget allvarligt alls.
Annars mår jag som ett neutrum.
Inte bra.
Inte dåligt.
Neutralt.
Och sommaren gick.

/Fredrik Virtanen

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hola stavas med ett L. Men det är skitsamma, det håller jag med om..

Anonym sa...

Annars skulle Hola uttalas "oja", och det vore väl knäppt? Eller kanske inte..

Anonym sa...

Men jag har sett dig sno också. Så vad, ni snor här och var de flesta av er!

Anonym sa...

Åh, Fredrik! Lilla lögnare där. Minns du inte vem som snodde av vem här? Jag gav dig "sommaren gick" när det begav sig. Det är i och för sig en rad jag har snott av Håkan Nesser, som du har snott av mig, och som jag nu tar tillbaka.
Dessutom, bör vi kanske minnas vem som kom på titeln till din bok?
Minns du, kära Fredrik?

/Ronnie S.

Anonym sa...

Åh, Fredrik! Lilla lögnare där. Minns du inte vem som snodde av vem här? Jag gav dig "sommaren gick" när det begav sig. Det är i och för sig en rad jag har snott av Håkan Nesser, som du har snott av mig, och som jag nu tar tillbaka.
Dessutom, bör vi kanske minnas vem som kom på titeln till din bok?
Minns du, kära Fredrik?

/Ronnie S.

Studio Virtanen sa...

Ronnie, min bok kom ju för två år sedan. Du var bara 15 då! Var jag din fritidsledare på den tiden?
Sommaren gick, Stureplan. Jag älskar att du "inspireras" av mig ännu.
Love you, kiddo.
/Fredrik