Allt där vi sitter och jobbar försvinner. Inte bord, stolar och datorer. Snarare papper, block, pennor, telefonladdare, böcker och andra små grejer.
Det är inte som så att någon annan verkar sno våra saker, för dom dyker aldrig upp på andra ställen, dom försvinner spårlöst för alltid. Precis som strumpor i torktummlaren.
Jag lättade mitt hjärta för Fredrik i förrgår och berättade att jag snodde en en tusenlapp av honom i Spanien och det gör väl att jag numer är huvudmistänkt när saker försvinner. Jag tyckte då att jag hade en god anledning att göra det, men ångesten jagade ner mig till slut och jag var tvungen att bikta mig. Han skrattade.
Jag kanske berättar någon gång för er varför jag stal ur Fredriks plånbok, men inte nu.
/Magnus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar