Into the fire - en hyllning till brandmän

Åh herremingud, jag måste sluta lyssna på P1 efter primetime. Efter det: you can tell, it's amateur night.
Just nu är det en fullständig tokig Springsteen-fan-snubbe förklädd till klok som läst nåt banalt om Lundell och kvinnosyn och han snor Lundells egna ord för han är i P1 och vill vara lite tjusig och vädrar det och säger att Ulf ”sätter kvinnor på piedestal” och programledaren Karin Magnusson i sina Odd Molly-kläder (det nya Marimekko) nickar så lyckligt inställsamt och säger ”mmm”, ”ja, mmm” och jag väntar på en motfråga men den kommer inte förstås.
En timme Springsteen-tema i P1 är ju jättefint, om än mer än trött, men det blir så tokigt när programledaren inte vet vad hon talar om. Till och med Täppas hade haft argument och motfrågor.
Herregud - låt dem inte börja tala om Strinberg och hans "kvinnosyn". Det är väldigt svårt för någon som läst August, och som förstått kärlekens smärta, att missta sorg och glödande övergivenhet för nåt så lättviktigt som hat. Och det gäller Ulf också och det hade gällt Bruce också om han inte hade varit en så tryggt trist person och bott i en trivsam mansion i Jersey och om han hade lyssnat mer på Leonard Cohen än på Four Tops.
Men, tja, det var ju faktiskt underhållande.
Det är det inte ofta under prime time.
Så på många vis tar jag tillbaka det jag skrivit.
Virt