fredag 17 augusti 2007

Fredrik är min vän med bil och Håkan är hans.

Så länge han inte byter kod hit, skriver jag vad fan jag vill här. Jag fyller år.

Förra helgen packade Fredrik sin sjömansäck och stack Way out west med Janne Kleman.
Jag messade nästa dag och frågade om det var bra. Inget svar. Jag skickade ytterligare ett och självklart inget svar den gången heller. Så jag skickade ett där jag förklarade att jag kände en viss oro när jag inte fick svar. Då ringer Håkan Hellström upp från Fredriks telefon och berättar med glad stämma att allt är underbart. Underbart, kul och alldeles strålande, men med tillägget att Fred inte vill prata med mig.
Jag har bara träffat och pratat med Håkan en gång tidigare. Det var den första dagen på det här året och Fredrik och jag satt på Tennstopet tillsammans med Håkan, Hurricane, hans tjej och en psykolog. Psykologen var ledig, så det var i vänners lag. Håkan och jag pratade samba ett litet tag och sen gick jag. Det snöade och jag tänkte på samban.
Håkan verkar vara en fin kille. Han ringer samtal som vänner inte orkar ringa.
/M

1 kommentar:

Anonym sa...

Håkan brukar ringa mig ibland han också. Eller vänta, ljuger jag nu?