Åka utan bilbäte = patetisk rebellhandling

Magnus har så ont i magen att han håller på att gå sönder.
Jag tycker synd om honom förstås, men kan samtidigt inte låta bli att ringakta hans förmåga att glömma att han har fel på magen varje gång han inte har ont i magen.
ÄT LOSEC varje dag, säger jag.
Men lyssnar han?
Nä.
Det är som när han åker i bilen. Han undviker, tills jag tvärbromsar och vägrar köra längre, att ta på sig bilbälte. Samma sak med Niklas. Han vägrar också. Alltid.
Men Niklas är utvecklingsstörd så det är svårt att bli riktigt arg på honom.
Lyssna nu och lyssna noga. Så här är det med bilbälten:
Kör du i 130 knyck och krockar så är det mer eller mindre skitsamma med bilbälte. Du dör. Möjligtvis kan en krockkudde rädda dig. Kör du i 50 kilometer och krockar så dör du utan bilbälte. Med bilbälte klarar du dig oskadd.
Det är en patetisk rebellhandling att inte ta på sig bilbälte.
Det manliga dummachot i dess enfaldigaste form.
Nu vet alla detta.
Mest är jag dock bekymrad över att om pojkarna åker med mig och dör så blir jag vållande till annans död eftersom jag inte såg till att de hade bilbälte på sig.
Jag vill inte in i finkan.

För övrigt kan jag berätta om hur det gick till när giraffen fick en så lång hals.
Vet ni det?

Fredrik