Samtal i 10 minuter bil över Söderbron om Fleetwood, Zevon, Zappa, den trista bristen på renlighet i grunge och punk, Björn Gustavsson och Nöjesguiden

Morgonen började med thai-te. Chai-te? Mögg smakade det, men jag upplevde en viss vederkvickning, bör erkännas.
Nej, jag är inte på nåt hälsorace. Spa-vistelse och chai-te har ingen direkt koppling...skulle vilja säga att det är en ren slump men en REN slump är det inte. En komplicerad kopppling finns. Släpp det nu.

Kanske vill bloggens läsare veta vad Niklas och jag pratade om i bilen på väg hit. Kanske inte, men såhär ungefär låter det varje morgon, och i morse närmast exakt just såhär:

Anne i Mora ringer P3, vill höra Fleetwood Mac. Fleetwood Mac-trenden har nått sven.
Mm, tydligen. Undrar hur sent...
...Hm tre år från helhipstern. Två år från standardhipstern.
Kanske nåt sånt ja.
Men vad är det här för konstig version. Lindsey Bucklingham sjunger?
Nåt sånt ja. (Niklas är denna morgon mycket trött, jag sköter det mesta pratet).
Inte lika bra.
En liveversion?
Kanske. Har du hört "Werewolves of London" med Warren Zevon?
Nja...vet inte. Jag har aldrig lyssnat på honom.
Men du har väl för fan sett "The color of money". Tom Cruise.
Aha, den låten.
(Jag sjunger:) "...I saw Lon Chaney Jr walking with the queen".
Jojo. Ska man tycka om Warren?
Ja.
Mmmm, vet inte. För många människor man inte vill förknippas med - no offense - gillar Warren.
Förstår exakt. Och han är överskattad. Men hans wit skulle ju passa dig. Men visst. Just wittet har ju gett honom en viss following. Hans stora problem är att han inte sjunger verkligt bra. Men vad han sjunger. Send lawyers guns and money! Så har man ju känt det i Havanna några gånger.
Hmm.
Jo alltså i alla fall "Werewolfes of London" hade de stora problem att få till. Så Jackson Browne ringde Mick Fleetwood och Lindsey Buckingham. De var fulla. De satte låten på andra tagningen, men fortsatte att spela om och om igen. "Vi är aldrig klara", sa Mick Fleetwood. Men till sist efter 30 versioner eller så, sa Jackson: det räcker, den satt på andra. Och så var det med det. Lite pop trivia for you!
Indeed.
Indeedi-do. Indeedi-dooo.
Mmm.
Sprutti. Sprutt.
Warren framstår som fin-Zappa.
Snarare var Warren ful-Zappa?
Hm.
Zappa var ju kredster, men "Bobby Brown" stekte till det.
Mm, han gjorde sina misstag.
Mm.
Mm.
Mm.
Mm.
Båda fick cancer va?
Mm.
Jag har aldrig gillat Zappa. Jag tycker att popmusiker ska vara renliga.
Gud ja. Och han hade massa hippiekläder på sig. Skägg. Därför var aldrig grungen nåt för mig.
Den var så gnällig.
Trevlig musik ska det vara, ai?
Jag är inte så mycket för medelklassens uppror.
Visst. Punken var aldrig för mig heller.
Man kan ju gilla den i teorin.
Ibland kanske.
En av Daniel Sparrs roligare idéer som aldrig blev genomförd hette "mota Olle i grind" där man kunde ta nya företeelser och personer och mota dem i grind. Den var för Nöjesguiden kanske.
Men vad härligt det vore att mota Olle i grind.
Verkligen.
Björn Gustafsson hade varit en typisk mota Olle i grind. Istället blev det helt snett när han hamnade på omslaget och sedan slog han igenom i Melodifestivalen.
Gillar du inte Björn Gustafsson?
Han är jätterolig. Men bondkomik och bondkomiken är ju inte Nöjesguidens plats att lansera. Förresten är det roligt att det finns en typisk Nöjesguiden-tröja som både du och Sparr har. Oerhört v-ringad, oerhört v-ringad!
Um.
Vad är det här för band? Autisterna? Dåligt namn, bra låt. Vi bokar dem.

Virren