Låt dom skratta, gosse!

Bright eyes, burning like fire.
Det är klart att det går att kalla en så sentimental melodi för banal, men jag tycker inte det, jag tycker inte att banal behöver vara dåligt, inte alltid, ibland finns andra parametrar av uppskattning och då är det ett annat ord som söks.
Kanske är det sentimental. Fast många anser förstås att sentimental alltid har en negativ klang.

Vämjeligast - och då pratar jag inom en liten sfär nu, inte på global (inte en nationell eller lokal) nivå - är Johnny Logan-reklamen som förstås utspelar sig på irländska pubar som alla tycker så väldigt mycket om.
"Musik som man blir glad av".
Det är inte en fråga om ifall skivan kommer att sälja, det är redan klart, annars skulle den inte bli tv-reklam, den ligger är säkert redan på topplistan bredvid Van Morrisons menlösaste låtar ligger just nu.
Musik man blir glad av.
Vem vill inte bli glad?
Och egentligen: glad av genomskinliga irländska folkvisor eller Mike Bratts inspelning av sin egen "Bright eyes", det spelar ingen rolll.
Vi kan få bli glada över vad vi vill, vår dåliga smak är bara vår egen och om nån skrattar, låt dem skratta, låt dem skratta gosse!
Virto