I dag inleder jag med att citera hela Johanna Paulssons 5/5 DN-recension av "Reveries" med Pacific! (fritt ur minnet):
Västkust som västkust. Pacific! kliver ombord på samma halvelektroniska yachtrock-segelbåt som Göteborgskollegerna The Embassy och surfar runt bland lätt svärtade solskensharmonier med Dennis Wilson, Daft Punk och 10cc som flytkuddar.
På debutalbumet "Reveries" glittrar 70-talets softrock i takt med slickt 80-tal och frankofila discotakter medan duon spetsar alltsammans med Dry Martini och konstaterar att kärleken inte alltid kommer i tid. Resultatet är tolv spår som ber om att älskas villkorslöst i all sin kitschprakt, fullt jämförbar med både skimrande havsytor och omslagen till glassiga modemagasin. Motkultur med drinkparasoll som uppror mot en klasskampshycklande föräldrageneration.
Johanna Paulsson
Va! Vilken magi! För läsaren öppnar sig en magnifik avgrund i sista meningen. En till synes helt vanlig hyllning och sedan - PANG - ett uttryck för ångest i de TVÅ ALLRA SISTA ORDEN. Ett uttryck för politik. Ett uttryck för nånting som egentligen bara Johanna Paulsson vet vad fan det är.
Klasskampshycklande. Föräldrageneration.
Smaka på orden. Smaka på dem i detta cocktailpopsammanhang.
Var kom detta ifrån? Denna flamma?
Jag är nyfiken, jag åtrår ett svar.
Hur gammal är Johanna? Vad gjorde hennes föräldrar? Hur hycklade de gällande klasskampen? Vari bestod själva klasskampen? Var står Johanna politiskt? Är föräldrarna 68:or eller yuppies?
Frågorna hopar sig som en klump hockeyspelare på en strippklubb (alt: gaybar när ingen ser).
Detta är en recension som slutar när den börjar.
Jag hoppas att fortsättning följer.
Verkligen hoppas jag det.
Pacific - som kallas just Pacific i SvD och inte Pacific!, vad som är rätt får du fråga Göteborg om - får även 5 i Svenskan av Stefan Thungren.
Aftonbladet har jag inte sett i dag, men jag gissar på 3 plus av Håkan Steen eller 4 plus av Jenny Seth.
Thomas Andersson-Wijs sötebrödsdagar verkar tillfälligt över. Nånting - framgången? - har gett recensenterna känslan av att det inte är TAWs tid just nu.
Metros Maria Forsström ger 2 globar och vill "örfila upp den här skivan". En formulering hon tänkbart är förtjust över. Dock åsyftas en påhittad Nytorgsromantik vilket gör att recensionen pyser ut i 90-talet. Anders Dahlbom i Expressen ger två getingar och Expressens problem härvidlag ligger i att man inte har några musikrecensenter utanför genrerna schlager, hårddrock och möjligtvis hip-pop.
I Aftonbladet får TAW 3 plus, kanske 4, av Håkan Steen, gissar jag. Svenskan har - och detta börjar verka vara en ny vana på SvD - missat ett av de största svenska släppen. Gary Louris får tex 4 bananer av Stefan Malmqvist i dag, fast han borde fått 4 bananer förra veckan. Även DN gör en helt egen nyhetsvärdering och skippar TAW, men det har läsaren vant sig vid och det spelar ju ingen roll egentligen: DN:s läsare läser bara DN och DN only och om någon annan påstår att det finns en annan agenda så berör det inte DN-läsaren. DN ÄR AGENDAN! AGENDAN ÄR DN! DN, DN DN!
Jag tycker att DN är underskattad, by the way.
El Perro Del Mar är mer i Svenskans och DN:s nische och hon får betyget 4 i bägge tidningarna. Av Håkan Steen får hon faktiskt bara 2 plus, gissar jag, väldigt oväntat. Samma betyg ger Maria Forsström i Metro och Maria fantiserar återigen kring personan och undviker innehållet, men skriver underhållande i den där gamla "utblick-1998"-genren.
Janet Jackson! 2 globar av Sara Thorstensson bara 3DN av kocken Mattias Dahlström - ja, det är han som driver Grands matbar under namnet Mattias Dahlgren och som bevakar schlagerfestivalen under sitt rätta namn - och Stefan Thungren ger tre bananer i Svenskan. Jenny Seth är på liknande humör och ger den två plus (återigen: jag gissar, jag har inte fått Aftonbladet i dag, men man vet ju).
Den utmärkte Robert Börjesson ger två getingar till Janet.
Nu skulle jag kunna referera vad Firefox AK får för betyg, men man kan väl istället bara sammanfatta det hela som att hon fallit ur hipsternådern.
Dan Backman ger Chick Corea 4 bananer!
Och ja, exakt, du gisssade rätt, det är bara Dan Backman som recenserar Chick Corea i dag. Och ja, det planeras att bakas semlor till Dan Backmans ära.
Danko Jones hade jag inte brytt mig om att nämna, om det inte vore för att Nils "Nisse" Hansson ger den 3 DN. Jag läser allt som Nisse Hansson skriver. ALLT. Nisse is the resurrection and the life. Han är "Old Boy" minus våldet. Han är strössel. Han är Den Grå Eminensen.
Mattias Kling ger för övrigt 5 plus till Danko Jones, förutsätter jag.
Sammanfattning:
Detta är Pacifics! dag.
Grattis Göteborg!
Och, grattis Johanna Paulsson (DN) för dagens mest spännande text.
Det var allt från "cd-recensions-hörnan"
Bästa hälsningar,
F Virtanen
Ps. Jag har nu lagt rabarber på ett Bladet: Korrekta betyg är: TAW och Firefox AK får 3 plus av Håkan Steen. Han ger 4 plus till El Perro Del Mar. Jenny Seth ger 3 plus till Janet Jackson och Pacific! Mattias Kling ger 2 plus till Danko Jones. Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
3+ från håkan steen till TAW
Fan va härlig du är, Fredrik!
Skicka en kommentar