Jag åkte till Roskildefestivalen första och enda gången när jag va femton. Jag gjorde det i sällskap med min ett år äldre och i min mening jävligt coola kompis Patrick.
Patrick hade varit både på Roskilde och i Danmark tidigare, så vad han sa till mig var lag.
När förslaget Christiania kom på tal ryckte det till i hela mig av glädje när jag förstod att jag strax skulle få bränna alla mina resecheckar på hasch. 800 kronor hasch, lite elefantöl och stundande rockfestival. Inget kunde slå det när jag var i Patricks sällskap? Inget! Absolut inget.
Vi köpte en rejäl chockladkaka marokansk flum, meckade en så kallad holk och det var det.
Jag har ingen aning om hur vi tog oss till festivalen, eller hur vi kom in utan biljetter.
Jag vaknade upp på ett fällt stort som en evighet. Liggandes på rygg med mina Ray Ban wayfer. Jag vaknade av att en man med Hells Angelsväst stod och kissade på mig. Han tömde två backar före detta Tuborg över min då taniga depprockar-kropp.
Jag låtsades sova vidare och lät den trevliga mannen avsluta det han börjat. Det kändes bäst så. Än idag är jag nöjd med att jag trots haschrus och låg ålder lät honom pissa ner mig.
När dentrevliga mannen var klar, var även jag klar och tog första tåget hem till Stockholm. Festivalen hade inte ens börjat, men det var ok för mig. Jag var klar.
De enda gånger jag tänker på det det här nu för tiden är när Fredrik säger "Du gillar när folk pissar på dig Magnus. Du älskar det!". Jag svarar aldrig, jag tänker - Nej det gör jag inte Fredrik.
Jag är 35 idag och har ännu inte blivit på det klara med vad jag är mest besviken på. Roskilde, Hells Angels eller hasch. Det kanske bara var en dålig kombo, men för att vara säker sätter jag aldrig min fot där igen.
/Magnus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar