Willie Nelson är rätt äcklig, det är lätt att glömma. Hans outlawpersona förknippas med cool. I själva verket är han en ganska så smutsig haschhippietomte.
Jag tänker på detta vid läsningen av Dan Backmans 4-bananerrecension av "Moment of forever". Den illustreras nämligen av en fyrspaltare på en ganska äcklig Willie.
Backman har rätt i att Nelsons karriär är ojämn. Till och med hans best-of-skivor är ojämna (min anmärkning).
Kanske är Willie Nelson överskattad.
Det tål att tänkas på.
Nils "Nisse" Hansson ger 3 DN. Även den illusteras av en äcklig bild på Willie, men bara en enspaltare. Han har sin förbannade bandana och hans långa sunkhår och självfallet en indiantisha. Håkan Steen ger tre plus och där slipper vi bild på Willie. Bra, Bladet!
En trist historia, men Håkan Steen ger också bara tre plus till Gary Louris. Vilket man ju kunde misstänka efter de tre halvlama spåren jag hört. Så nu ser vi fram emot att Mark Olson och Louris börjar jobba ihop igen, med eller utan Jayhawks. Ok? Ok, Håkan? Inte för att det spelar någon roll när Håkan Steen sagt sitt, men Mattias Dahlström ger också 3 DN och jag tyckte mig se att Metro skrev om den också men tidningen är försvunnen och som sagt: När Håkan Steen sagt sitt spelar inget annat någon roll. Håkan Steens ord väger lika tungt som hans hysteriskt stora banan i byxorna.
För övrigt har Expressen bara en recension: Av Carolas "Främling". Man häpnar över borgarpressens musikintresse. En recension. Av FRÄMLING. En så viktig återutgivning.
Nej, stopp. Dismember får fyra rader och en fyra också, av Martin Carlson.
Dismember får 3 av Fredrik Strage i DN, i övrigt nämns den icke.
Po Tidholm gör en Po Tidholm och drar myvcket höga växlar på nåt mycket litet; att Sheryl Crow fått amerikanske kritiker "hetsa upp sig" över ställningstaganden "mot krig och klimatförändringarna"(jag gissar att han menar klimathotet) och finner detta ett typexempel på amerikansk känslighet. Skivan får betyget 3 av Po. Jenny Seth ger den två plus. Och Stefan Malmqvist ger 4svenskanbananer: "Crow låter säker och stark rakt igenom". SÄKER OCH STARK RAKT IGENOM. En gång till: SÄKER OCH STARK RAKT IGENOM!
Malena Rydell gör comeback i sammanhanget och tar fram en större tuta. The Mountain Goats "Heretic pride" får hela 5 DN. Det verkar vara pop och det talas om en "fantastisk cover på Ace of Base 'The Sign'". Det förefaller vara veckans kanonskiva. Tack, Rydell (som - visste ni det? - ibland gästar hennes brors after-ski-band Rydell & Quick, då under namnet Rydell, Rydell & Quick).
Till sist: Andres Lokko ger 4 bananer till Laura Marlings´"Alas I cannot swim" och använder sitt favoritord ALLRA (som i "allra finaste", "allra äldsta" eller "allra mest förtjusande"), och det är ju urtrevligt, men framför allt ger Håkan Steen 4 plus till samma skiva.
Där har vi en lika stor KÖP-rekommendation som till Lundin Petroleum.
Det var allt från cd-hörnan i dag.
Tack för ordet.
F. Virtanen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inte ett ord om Love is all. Varför?
Sluta aldrig att resumera veckan musikrecenssioner, det är nästintill veckans höjpunkt. Definitivt top 3.
Varför inte att förtsätta på samma tema och recensera veckans filmrecensioner, för filmerna antar jag att ni på redaktionen redan sett..
/Janne
Skicka en kommentar